Bara gå, gå med dig brevid mig. Berätta om allt, om ingenting. Våran vanliga promenad, i flera timmar. Jag vill lämna allt och åka till dig, det finns ingenting som kajn hindra mig.. för när jag väl får komma till dig är jag beredd med allt.. och med ingenting. Glädje tårar !

Låt dig inte luras av det ansikte jag visar, för jag har tusen maskar och ingen av dem är jag.Bli inte lurad

Jag ger dig ett inrtyck av att vara säker, att självförtroende är mitt namn, tar det kyligt lugnt i mitt agerande och att jag inte behöver någon, men tro mig inte.

Djupt nere döljs mitt verkliga jag, i förvirring, i fruktan, i ensamhet. Därför skapar jag mig en mask att dolja mig bakom, att skydda mig från blickar som vet, men just en sådan blick är min räddning.

Det betyder att om den åtföljs av accepterande då åtföljs den av kärlek. Det är det enda som kan befria mig från fängelsemurarna jag byggt åt mig själv.

Jag är rädd för att djupast inne inte vara någonting och att jag inte är något att ha, och att du ska upptäcka det och stötta bort mig.

Så börjar paraden av markeringar.

Ständigt pratar jag med dig.

Jag berättar allt om ingenting,
vill berätta allt om det som betyder allt,
vad som ropar inom mig
var snäll och lyssna noga och försök att höra vad jag inte säger.

Jag skulle vilja vara äkta och spontan, och mig själv, du måste hjälpa mig, du måste försöka räcka ut din han.

Varige gång du är snäll, vänlig eller uppmuntrande. Varige gång du försöker förstå för att du verkligen bryr dig, då börjar mitt hjärta få vingar.

Med känslighet, sympati, och din förmåga att förstå är det kanske du som kan befria mig från min skuggvärld, från osäkerhet och övergivenheten i mitt fängelse är det kanske du som kan befria mig.

Det kommer kanske inte bli lätt för dig, ju närmare du kommer mig desto blindare slåt jag tillbaka. Men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar och däri ligger mitt hopp, mitt enda hopp.

Jag ber, försök riva dessa murar med fasta händer, med varsamma händer, för ett barn är mycket känsligt…



Från Bettan till Bettan

Jag tänker inte ens uttala mig om går kvällen..
känner en grym ångest

-Din röst, Det är DIN röst som strömmar ut ur högtalarna och fyller hela mig.

Jag åkte förbi ditt hus idag, en tår full av känsor började träna sig i ögonvrån. Bussholplatsen som vi så många gånger suttit och gråtit, skrattat i... jag kastade mig i Christians famn och lät alla känsor rinna ut i den tår som föll...
Ett litet barn, ett litet barn som så fort hon kommer hem tittar i brevlådan ser att posten är in tagen springer fort in "Mamma vare nån post till mig" Men inte den här gången, inte den här gången heller...

TheBettz

Det är inte lätt att leva i två olika värlar varanan vecka, gå en utbildning man inte ens vill ha, inte få träna så mycke man vill vilket är det bästa jag vet, att ha tappat gnistan innom teatern vilket brukar vara det jag är bäst på, ha en trygghet som långsamt glider utan räckhåll, jobba arslet av sig för att känna sig bra, ha en psykisk påfrästning i det  jag kallar mitt hem, ha vänner som man ser långsamt falla ner, en bästavän man inte får krama, ha den enda som vet alt på värmdö. och allt detta med en konstant smärta i ryggen som alldrig går över och ibland hindrar mig från att gå upp på morgonen. Det är inte lätt,
men jag klagar inte..!

Idag är det Tisdag, helvett vad jag längtat efter dena dag !!

Solen skiner ute men det finns tuvärr ingen ork i mig til att gå ut. Jag sitter här inee i värmen och pluggar arslet av mig. Okej jag ljög.. Telefonen tv;n ja till och med min kurrande mage är intressantare än det där pappret med saker vi ska förklara...

åååååååh va i helvetta gör jag vaken nu ?? *Blupp* aah jsute telefon jäveln, och inte att ungå Kungarna av tylösand !!!!

Jag venne fan vart denna fredag tog vägen,de va plugg, de va träning, de va träffande av gamla klass kompisar de va hem de va ätande de va durschande de var rockgård de är nu sova ! 

Jag prövade att rinmga numret idag men det var ingen som svarade.. Men nu vet jag iallafall att jag kommer få höra din röst ! Den här senaste veckab har varit så sjukt jobbig. för det första har jag Gått i skolan, Jobbat, Tränat, Repat och sovit så jag har inte haft någon fritid. För det andra så saknar jag Betta så gaaaaaaaaalet ! Och för det tredje så försvann min trygghet Erik. Så mina känslor och alla mina tankar har gått upp och ner och hit och dit,jag har gjort massa saker som jag inte vet varför jag gjorde...

Fast nu när Erik är hemma och jag har lite koll på Bettan änns allt lite bättre, och tankarna från förra veckan blåser vi bort