Ett avslutat kapitel.
Jag är fruktansvärt trött på människor i min närhet. Folks töntiga fasoner. Trött på alla rutiner på likadana historier och samma jävla skit snack. Jag stänger av öronen och gömmer mig någonstans där ingen kan nå mig. I min egna lilla bubbla där alla är som jag, efter som att det bara är jag där.
Rätt less på att bli bortglömd och anklagad för att glömma bort..
Kommentarer
Trackback
